Kategorier
Små äventyr

Fjällen, skidor, familj

Att åka till fjällen, bo i stuga, åka skidor och samtala. Jag har haft en veckas semester och nu vill jag dela med mig lite av resan till er. Vi åkte till Storhogna som ligger när Vemdalsskalet och Klövsjö, det tillhör samma anläggning.

Fjällen ligger mig varmt om hjärtat men som den ensamvarg jag är så kan jag uppleva skidorter som stressande. Det är inte alltid jag kan känna mig avkopplad och harmonisk i miljöer där det är fullt med människor och aktiviteter. Så detta fjäll i i Storhogna/Vemdalen/Klövsjö under lågsäsong är rätt okej för mig 😉 Vi bodde mitt i backen och det är ju ett otroligt lyx att kunna ta på sig skidorna och åka direkt ut i backen.

Så varför ger jag mig ut på såna här grejer då? Jo för familjen. Vi har alltid kul tillsammans än om vi kan vara arga, frustrerande och fulla av bus. Huvudsaken för oss är att vi är tillsammans och i detta liv utmanar oss på olika sätt. Så för mig är detta en utmaning. Att åka skidor, att åka till en skidort, att åka nedför branta backar även om jag är rädd.

Ifjol så började Ruben att åka och han är inte rädd som sin mamma är… Utan har vågat sig på det mesta och lär sig så där snabbt som barn gör. Det som var skillnad i år var att han tyckte inte om för branta backar. Det är som att hans värld har blivit lite större och han förstår fler saker. Det är väl så att växa upp.

Stugan ni ser i backgrunden det var där vi bodde och här ser jag ut som en skidåkare va? Kanske jag lurade någon…

Vi åkte tillsammans med en annan familj och det blev sena kvällar och tidiga morgnar. Men samtalen är det som jag tycker om, det där att höra andras perspektiv och försöka förstå andra.

Sedan kan Ruben bli överstimulerad när det är sängdags när vi är iväg på såna här saker. Vi försöker träna på att ta det lugnt och vila men det är svårt när allt är så kul. Så det blev en biltur för oss en av kvällarna för att lugna Ruben och jaga månen brukar fungera. Då fick vi också se en fin solnedgång.

Kategorier
Små äventyr

Fjällvandring med barn

På semestern ville vi såklart fjällvandra. Så det var ett av målen oavsett vart vi skulle hamna. Nu blev det Marsliden som utgångspunkt. Förra året var vi till Gitsfjället och Lill-Månkes stuga. Det som har hänt från förra året är att Ruben blivit ett år äldre några fler kilon och en ännu starkare vilja.

Fjällvandring med en 3 åring

Eftersom vi i år valde att hyra stuga så kände vi för dagstur. Än om suget efter att få sova på fjället blir stort när vi är där uppe. Fördelen för oss med en dagstur är att packningen blir mycket lättare. För som sagt nu när Ruben är större vill han gå längre bitar men hans ben blir trötta och vill buren. Så då kändes det smidigare i år att hoppa över tältningen på fjället och göra det nästa år. För nästa år tror jag att Ruben kommer att orka gå ännu längre och kunna bära sin lilla ryggsäck själv. På korta turer hemma brukar Ruben få packa sin ryggsäck med det han vill oftast några leksaker. Det tycker han är roligt och det på sätt blir han också delaktig. För mig är det viktigt att han får vara med och bestämma det han kan utifrån hans ålder.

Släppa loss

De bästa tipset jag kan ge när en vandrar med barn är att släppa ambitioner som en själv har. Jag skulle gärna gå långt och högt men med barn är det sällan lätt i alla fall inte med småbarn. Så för oss har det blivit de roligaste vandringarna när vi släppt målet och fokuserat på just nu. Det låter som en klyscha men lyckan är inte målet, lyckan är resan dit. Har det blivit för mycket fokus på målet då har det ofta blivit bråkigt i familjen.

Hålla motivationen

Vi brukar kunna leka inte nudda mark och bara gå på stenar för att motivera benen att ta sig framåt. Ibland pratar vi om vad vi kan komma att se längre fram. Bestämma när vi ska äta. Russin är en bra energikick.

Så ibland när de små benen är för trötta då bär vi Ruben. Ruben har blivit buren på mage och rygg sedan han var bebis så han tycker ofta det är skönt att sitta på ryggen och spana. Han ber om att få komma upp när benen är trötta. Idag är det såklart varmt och mycket tyngre att bära honom men fortfarande så mysigt.

Så hur gick det för oss?

Vi kunde påbörja vår fjällvandring direkt utanför stugan och tog oss upp på kalfjället. Här var det en relativt lätt vandring för stora ben men det var rätt stening och det är så kul att hoppa mellan stenarna så att orken tog slut för Ruben. Så han fick efter ett tag hoppa upp på min rygg. Vi kunde då gå utan att stanna mer än för att njuta av vyerna. Efter en stund behövde vi stanna för att laga lunch. Ja vi hade den turen att strax innan vi åkte till fjällen hade de släppt på eldningsförbudet på Vilhelminafjället. Vi hittade ett perfekt ställe för lunch bredvid en fjällbäck och stora stenblock. Så Ruben kunde fortsätta sin lek. Ruben är fysiskt stark och behöver få utlopp för sin energi. Många gånger får han sina föräldrar att sätta i halsgropen.

Efter lunch fortsatte vi vandringen och vi hamnade att plocka hjortron och spana en fågel som heter Ljungpiparen. Eric och Ruben spanade länge och leta efter fåglarna men de var svåra att upptäcka. Jag och Ruben plockade hjortron. Sen avslutade vi hela vandringen med att dricka kaffe och te innan vi gick vägen tillbaka till stugan.

Kategorier
Små äventyr

Marsliden en sevärd avstickare från Vildmarksvägen

Efter att vi lämnat Lycksele och granskat kartan så bestämde vi oss för att åka mot Vildmarksvägen och Marsliden. Vi åkte via Vilhelmina som har ett speciellt ställe i mitt hjärta pga av min mormor som bodde i Malgomaj som ligger utanför Vilhelmina som också Vildmarksvägen går förbi. I Vilhemmina blev vi välkomnade av ett gäng renar och vi passade på att stanna på ICA där. Här finns allt du kan tänka dig behöva ha, det är verkligen välsorterad butik.

Spontana beslut

Som jag skrev i det förra inlägget angående hur spontana vi kan vara och från ena dagen till den andra bestämma saker.  Eftersom vi bott i tält ett par nätter i Lycksele var vi nu sugna på att återhämta oss i skuggan av fjällen och vad passar inte bättre då än Marsliden.  Eftersom det det finns en bok skriven om I Marsfjällets skugga av Bernhard Nordh. Den vad jag förstår handlar om familjen Pålsson som var nybyggare och började ett nytt liv i Marsliden i mitten av 1800-talet. Vi hyrde en stuga av Ulf Kanon som även driver kiosken i byn.  Eftersom våra beslut är så spontana och att beslutet blev Vildmarksvägen hade vi inte bokat några boende eller bestämt vart vi skulle tälta. Det var rätt skönt efter några dagar i tält att bo i stuga innan vandring. Vid stugorna vi hyra finns hundgård och bastukåtor. Hundar är tillåtna <3

Familjen Pålssons stuga

På kvällen efter att vi gjort oss i ordning i stugan tog vi en promenad genom byn. Så fick vi syn på denna fina stuga som sköts av Marslidens intresseförening. Den är vackert bevarad och den står öppen för allmänheten. Det är otroligt spännande att kliva in i en annan tid. När saker fungerade annorlunda men känslorna var nog detsamma. Då visste de inte hur framtiden skulle bli med maten på bordet och hur kall vintern skulle vara. Idag har vi kanske liknade problem men vi har mycket mer hjälpmedel för att klara vår vardag i alla fal i västvärlden. Jag har som många som är intresserad av downshifting en stor respekt för den gamla och en hel del nedärvd kunskap. Den är värd att bevara för att i en värld där vi inte har all teknik behöver vi ha en back up och det är rätt bra att kunna saker som att göra upp en eld utan tändare.

Familjen Pålsson var de första nybyggarna i Marsliden. Det betyder långt ifrån att de vara de första människorna som levde i fjällen säkerligen inte på denna plats heller. Varför nybyggarna såg en framtiden i den tuffa fjällmiljön har nog flera olika bakgrunder. Fast det var nog människor som en chans till ett nytt liv. Kanske ett liv med frihet? Kanske samma som vi alla söker, en känsla av ett sammanhang. Vilhelmina museum har skrivit om nybyggarna på ett mycket bra sätt.

Tänk att sitta vid detta fönster, titta ut över samma vy som jag tittar ut över idag. Tänk att ha byggt denna stuga och börjat bryta mark till djuren. Utan traktor. Tänk här i stugan ska jag föda mina barn. Mina barn ska växa upp här. Fria.  Overkligt att tänka på de fötter som gått över de här trägolven.

Min mormor

Under min vistelse i Marsliden jag veta lite om min mormors sambo som hon träffade under sin ålders höst. De träffades av en slump när de blivit äldre och ensamma. De hade vuxit upp i närheten av varande och hade lekt tillsammans. När vi tidigare i sommar åkte till Åsele åkte vi även till där min mormor är född och då även min platsmorfar. Det är en plats som idag inte har något kvar förutom minnen som börjar blekna för det finns inte många kvar som berättar dem. Det finns en gammal spis och en jordkällare. Det jag skulle berätta var om Affe alltså min platsmorfar som då har kusiner i byn Marsliden. När min mamma berättade så visste hon en del om människorna i byn. Vilket var en lite rolig tvist på det hela. När jag tänker tillbaka på mina egna minnen så har jag hört Marsliden nämnas i samtal.

Kategorier
Personliga tankar Små äventyr

Vi packar väskorna och åker till Lycksele

Vi som familj är ofta spontana och kanske lite galna i vissas ögon. Vi bestämde från en dag till en annan att vi skulle packa väskorna för att dra till Lycksele. För i Lycksele har min bästa vän delar av sin familj och de var där just då. För jag behövde träffa min bästa vän. Det är lite svårt att förklara men min kloka vän brukar alltid få mig att se saker på ett annat sätt och hon är alltid på min sida. Tänk vilken tur jag har att få ha dig i mitt liv. Vi har kanske inte känt varandra längst eller kanske är de som ses jämt men en sak är klar. Jag älskar dig min vän.

Vänskap & Föräldraskap

För jag behövde få prata med dig och få vandra längs Umeälven vid solnedgången med dig. Detta ger mig energi tills nästa gång vi ses. Vi delar syn på föräldraskapet, systerskapet och så många fler saker. Människor i sin omgivning som ger en energi de är guld värda med tanke hur svårt det kan vara att hitta vänner för livet. Det är en del av att flytta till en nya stad men ändå gammal för mig då det är min hemstad. Som idag då vi har sociala medier så finns det en större chans att träffa nya människor i en stad. Skrev ett inlägg efter en träffa med Friluftsföräldrar i Örnsköldsvik. Du inspirerar mig till att bli en bättre förälder med tålamod och mer närhet. Du bär dina barn utan att någonsin klaga och löser konflikter på olika unika sätt.

Umeälven

Naturlig lekplats

Som sagt att vara förälder är inte alltid är lätt. För oss att hoppa ur ekorrhjulet är naturen en bra plats att vara sig själv och finna ny energi. Det jag har märkt är att Ruben är så pass van att vandra och vara i skogen nu att det är en naturlig lekplats för honom. Uppfinningsrikedom som han behöver använda i skogen skiljer sig från att gå på en vanlig lekpark och kanske det till och med kommer ett litet djur när vi är i skogen.

En stubbe blir en platå att hoppa ifrån, under en sten hittar han en massa små djur, myror, skalbaggar och kanske en snigel. Ofta kommer vi hem med stenar och pinnar. Fast vet ni det roligaste är att Rubens mamma och pappa är också rätt bra på samla stenar.

Hitta fina stenar från olika platser är jätteroligt och något jag hoppas att vi alltid fortsätter med. När vi var i Spanien så kom vi hem med en hel påse fina vita stenar 😉 Det finns så mycket att göra i naturen och det är oftast så mycket lättare att springa där. För även om vi flyttat i från storstaden så bor vi i centrum och det är många begränsningar på hur en kan springa här. Än så länge har vi inte skogen som närmsta granne men jag väntar och längtar.

I Lycksele som vi åkte till på ca 2,5 timme över skogen från Örnsköldsvik var ungefär som jag minns det, men campingen verkar ha vuxit. Inte så konstigt med det då den ligger så vackert placerad vi Umeälven.

Vi hade sån tur att vi fick tälta på min kompis mammas bakgård. Så där hade vi helpension och till och med ström i tältet. Vi åkte och badade tog det lugnt. Sen att jag fick sitta och köra bil i en och halv timme för att få Ruben att sova efter allt stoj det är en annan sak. Nu när det är sommar, sol och mycket kompisar är det svårt för Ruben att varva ned. Någon fler förälder som känner så?

Efter dagarna i Lycksele visste vi inte vart vi skulle bege oss. Norrut eller kanske inåt eller söderut? Nja söderut hade vi inte pratat om men vi visste att fjällen ville besöka. Och i nästa blogginlägg tänker jag skriva om vår prestation fjällvandring, ni som följer mig på instagram har lite koll på vart jag har varit 😉

Kategorier
Små äventyr

Vi fick fiskelycka när vi väntade på fullmånen

När jag fick kännedom om att det skulle bli en blood moon ville jag såklart se denna och hade som idé att vi skulle göra vår årliga utflykt till ”vår” tjärn. I hopp om en vacker kväll med innehållande fiskelycka. Efter att  hunnit packa ihop i stugan, bada i Gullvik och sen åka en 6 mil inåt landet.. Under eftermiddagen och kvällen kändes det i emellanåt tveksamt att vi skulle hinna fram med en 3 -åring. Tanken på en övertrött 3-åring i tält var inget vi ville vara med om. Väl framme så känner att det va värt all stress för att hinna att komma iväg.


Det blev fiske i solnedgången och sån fiskelycka vi hade. 31 stycken fina abborrar till oss och katterna. Ruben har fått ett eget spö och han hade turen att dra upp flera (med hjälp av pappa).


Vi tältade och hade som mål att vara vakna och spana in månen. Ruben hade somnade gott i tältet utan saga och kanske drömde om fiskar? Vid midnatt var jag och Eric också så trötta så vi valde att somna i stället. En del av mig hade gärna varit vaken för att spana vidare men det verkar som många hade svårt att få se den där månen. Jag hoppas att det kommer med bra energier till oss.


På morgonen efter att ha blivit utträngd från luftmadrassen halva natten. Ruben ville visst ligga på mitt liggunderlag, nog för att det är mysigt med närhet. Alla som har sovit med småbarn et hur mycket plats en själv får.. Så med en stel rygg bada jag i tjärnen innan vi åkte hem till min mamma som tillagat abborrarna. Vilket lyx!

Nu planerar jag vidare våra äventyr och hur vi ska fortsätta denna ledighet. En tur till fjällen blir det iaf.

Kategorier
Små äventyr

Med Passat genom Västerbotten

I måndags hämtade vi upp min mamma för att åka till Västerbotten och Åsele och besöka ställen som mamma har vuxit upp på och även min mormor. Mormor skulle ha blivit 98 år i år om hon levt så det är en helt annan tid hon levde i. En tid där självklarheter som el och vatten inte fanns. Idag är vi helt beroende av detta för att leva vårt dagliga liv. Ibland kan det vara skönt att bara vara tacksam för allt vi har idag.

Inlandet är så vackert med alla sina bäckar, åar, älvar, tjärnar och sjöar. Runt Åsele finns det mycket stenblock vid Östernoret där vi hyrde deras bygdegård. På kvällen tog vi oss ca 2 km från bygdegården till en strand där det även finns vandringsled, sagostig & en äventyrsbana för små. En förening i byn som ordnar och underhåller området vid Vitterhuset. Vitterhuset ligger under ett enormt stenblock. Här anordnas lite olika föreställningar och han som välkomnade oss till bygdegården har gift sig där.
Äventyrsbanan passar från 3 år men inte alls alla moment. Äventyrsbanan används på eget ansvar.
Uppe på berget har de byggt ett utkikstorn men den behöver nog få lite kärlek. Jag och Ruben klättrade upp men jag blev rädd att den skulle gå sönder så vi gick ner igen.

Men utsikten var det inget fel på.

Jag rekommenderar er att åka till Östernoret och bada, vandra & upplev. Det är otroligt vackert vid viken som går in från Ångermanälven.

Kategorier
Små äventyr

Vikbottberget – Blixtar & dunder

Idag vandrade vi tillsammans med friluftsföräldrar i Örnsköldsvik till Vikbottsberget. Vi mötes upp vid Gullviks havsbadsparkering och följde de orangea/blå markeringarna som efter ett tag blir bara blå men den blå stigen är markerad att gå rakt fram, så den stig som svänger som ska vara orange enligt kartan är blå. Lite förvirrande men en bra markerad stig. Karta finns även vid parkeringen där det går att nå Ögeltjärnberget och Bergtjärnsberget. Den är stig som nu går en rundslinga vilket jag älskar. Så skönt att hela vägen alltid är ny.

Utsikten här uppe är otroligt vacker och det är vackert att kunna se utöver inlandet också, vilket en inte ser ifrån Ögeltjärnsberget som jag övernattade på i vintras, länk.

När vi började vår vandring var vi medveten om att det var ett åskväder på gång söder om Övik men när vi gick upp hörde vi hur det mullrade och uppe på berget såg vi blixtrar. Så vi kände att det var kanske en dum idé att vara på ett berg när det åskar…

Så vi tog oss ner och vid havsbadet var det strålande sol så där njöt vi av vår mat och det blev bad för de allra flesta. Jag älskar att bada så detta var så njutbart att få bada efter en har svettats.

Den här turen gav mig också hopp om det mer hållbart liv i Övik med människor att hitta på saker med. Kände mig mycket glad över själva vandringen och samtalen under och efter. Så är jag glad att Josefin från Friluftsföräldrar kontaktade mig.

Kategorier
Små äventyr

Vandring på Lotsstigen vid Skeppsmalen

I lördags härjade det sjukdom hemma hos oss då Eric insjuknade med feber. Så jag och Ruben åkte till Skeppsmalen med Nina & Ajax. Vi bestämde oss för att vandra längst lotsstigen. Det är en vandringsled som är totalt 6 km. Det finns lite avstickare tex till Vårdkasberget och Alkaberget men även lite andra små stigar.

Vi valde att ta oss upp på Vårdkasberget och njuta av en milslång vy. Det var förbaskat varmt och det tog på stor som liten i värmen. Just nu är det helt galet varmt oh torrt i Sverige och vi svenskar som gillar prata väder pratar mer och mer om vart är regnet? Nu behöver det nog regna i flera dagar för att det ska bli någon effekt.

Vy från Vårdkasberget vid Lotsstigen

Uppe på berget finns det grillring, ved och en bänk. Det finns också en karta över landskap som pedagogiskt visar vart du befinner dig i Öviks skärgård. En lånekikare men den har fått sig några smällar då den inte riktigt fungerar.

Vårdkasberget

Hit kommer vi absolut att återvända och gå hela sträckan men då behöver vi ha ett större förråd med vatten och en dag när det inte är lika varmt. Vid Skeppsmalen kan en stanna och äta vid Fiskarvistet.

Läs även om vår utflykt till Balestjärn och Balesudden

Kategorier
Små äventyr

Arnäsleden – etapp 2

I Måndags fyllde vi upp kamelbaken och begav oss ut på vandring på Arnäsleden etapp 2 som går från Klingre till Lidböle fäbodar. Vi gick inte hela etappen utan hoppade på den via en skogsbilväg och vi hoppade av vid Långåkersjön.

Etappen är har behov av underhåll på flera sträckor. Det är spångar som är trasiga och flera som kräver underhåll samt skulle det behöva röjas lite sly vissa sträckor. Läser en på Hembygdsgården i Arnäsvalls hemsida så har de besiktat sträckan nyligen också sett samma behov.

Det är en lätt vandring där en passerar två tjärnar som har livliga fiskar i, bevittnade flera hoppande fiskar.

Finns vindskydd vid Rötjärn där även finns en spång ut till vattnet.


Den här vandringen hade vi med oss vår vän Therese och det var riktigt kul att få ha med en vän. Ruben har verkligen fastnat för Therese och tycker om att umgås med henne. Tänker att det är viktigt med andra vuxna i hans liv.


Hela vandringen avslutades här vid Långåkersjön där det finns en rastplats som det går att grilla bredvid. Det otroligt vackert vid sjön och solen värmer gott. Här kan en nog bada och nästa gång så ska jag nog göra det.
Som sagt det är en lätt vandring med en massa mygg så glöm inte myggmedel som vi gjorde. Vi stötte även på jordgetingar som Eric fick två stick av. Tack och lov för att han inte är allergisk.
Kul att upptäcka nya ställen på sin hemort.

Kategorier
Små äventyr

Höga kustenleden – Balestjärn

I onsdags tog vi på oss en ryggsäck och tog oss ut längs höga kustenleden med avstickare till Balestjärn och Balesudden. Det är rätt krävande vandring ifrån Sandlågan där vi parkerade. Det är upp och ned rötter och stenar. Dock så bar vi på Ruben stora delar av sträckan för de små benen blev trötta. Det är som att ha en viktryggsäck med värme kring sig. Det är otroligt mysigt att fortfarande få bära sitt barn men det är varmt.


Balestjärn är känd för sitt klara vatten, och det är sant. Helt underbar tjärn. När en går längs med strandkanten och en ser fiskarna simma i vattnet är en häftig upplevelse. Vi passade på att bada i tjärnen som även påstås vara bottenlös men det dementerades av en som bor i området. Den är bara väldigt djup.

Vill en bada i havet så finns många fina ställen. Exempelvis vid Bodviken, här finns också utedass och övernattningsstuga med flera bäddar, står öppen för allmänheten.


Vi tänkte att vi fortsätter på avstickaren ut på Balesudden och det har varit en skogsbrand där. Dock hade vi en tid i stan att passa och så var det fotbollsmatch… Så det blev snabba steg hemåt men vi hann njuta av utsikten också.