Välj en sida

Marsliden en sevärd avstickare från Vildmarksvägen

aug 15, 2018 | Små äventyr | 0 Kommentarer

Efter att vi lämnat Lycksele och granskat kartan så bestämde vi oss för att åka mot Vildmarksvägen och Marsliden. Vi åkte via Vilhelmina som har ett speciellt ställe i mitt hjärta pga av min mormor som bodde i Malgomaj som ligger utanför Vilhelmina som också Vildmarksvägen går förbi. I Vilhemmina blev vi välkomnade av ett gäng renar och vi passade på att stanna på ICA där. Här finns allt du kan tänka dig behöva ha, det är verkligen välsorterad butik. 

Spontana beslut 

Som jag skrev i det förra inlägget angående hur spontana vi kan vara och från ena dagen till den andra bestämma saker.  Eftersom vi bott i tält ett par nätter i Lycksele var vi nu sugna på att återhämta oss i skuggan av fjällen och vad passar inte bättre då än Marsliden.  Eftersom det det finns en bok skriven om I Marsfjällets skugga av Bernhard Nordh. Den vad jag förstår handlar om familjen Pålsson som var nybyggare och började ett nytt liv i Marsliden i mitten av 1800-talet. Vi hyrde en stuga av Ulf Kanon som även driver kiosken i byn.  Eftersom våra beslut är så spontana och att beslutet blev Vildmarksvägen hade vi inte bokat några boende eller bestämt vart vi skulle tälta. Det var rätt skönt efter några dagar i tält att bo i stuga innan vandring. Vid stugorna vi hyra finns hundgård och bastukåtor. Hundar är tillåtna <3

Familjen Pålssons stuga

På kvällen efter att vi gjort oss i ordning i stugan tog vi en promenad genom byn. Så fick vi syn på denna fina stuga som sköts av Marslidens intresseförening. Den är vackert bevarad och den står öppen för allmänheten. Det är otroligt spännande att kliva in i en annan tid. När saker fungerade annorlunda men känslorna var nog detsamma. Då visste de inte hur framtiden skulle bli med maten på bordet och hur kall vintern skulle vara. Idag har vi kanske liknade problem men vi har mycket mer hjälpmedel för att klara vår vardag i alla fal i västvärlden. Jag har som många som är intresserad av downshifting en stor respekt för den gamla och en hel del nedärvd kunskap. Den är värd att bevara för att i en värld där vi inte har all teknik behöver vi ha en back up och det är rätt bra att kunna saker som att göra upp en eld utan tändare.  

Familjen Pålsson var de första nybyggarna i Marsliden. Det betyder långt ifrån att de vara de första människorna som levde i fjällen säkerligen inte på denna plats heller. Varför nybyggarna såg en framtiden i den tuffa fjällmiljön har nog flera olika bakgrunder. Fast det var nog människor som en chans till ett nytt liv. Kanske ett liv med frihet? Kanske samma som vi alla söker, en känsla av ett sammanhang. Vilhelmina museum har skrivit om nybyggarna på ett mycket bra sätt.  

 

 

Tänk att sitta vid detta fönster, titta ut över samma vy som jag tittar ut över idag. Tänk att ha byggt denna stuga och börjat bryta mark till djuren. Utan traktor. Tänk här i stugan ska jag föda mina barn. Mina barn ska växa upp här. Fria.  Overkligt att tänka på de fötter som gått över de här trägolven. 

 

 

 

Min mormor

Under min vistelse i Marsliden jag veta lite om min mormors sambo som hon träffade under sin ålders höst. De träffades av en slump när de blivit äldre och ensamma. De hade vuxit upp i närheten av varande och hade lekt tillsammans. När vi tidigare i sommar åkte till Åsele åkte vi även till där min mormor är född och då även min platsmorfar. Det är en plats som idag inte har något kvar förutom minnen som börjar blekna för det finns inte många kvar som berättar dem. Det finns en gammal spis och en jordkällare. Det jag skulle berätta var om Affe alltså min platsmorfar som då har kusiner i byn Marsliden. När min mamma berättade så visste hon en del om människorna i byn. Vilket var en lite rolig tvist på det hela. När jag tänker tillbaka på mina egna minnen så har jag hört Marsliden nämnas i samtal.