Naltafri

Jag har nu läst en fördjupningskurs inom intensivvård, har nu 15 högskolepoäng till 🙂  Intensivvård är nog det mest intressanta jag kunde välja som sjuksköterska. Det är en sån komplex och varierande specialitet. Att försöka och verkligen kunna rädda liv är en utmanade och läskig grej att göra. Men nog om det! Idag är det klart, denna kurs. Firade tillsammans med min klass igår med bubbel och god mat i Uppsala. 

Fast vet ni vad som är helt otroligt härligt!!!! I helgen ska jag få vara med min familj utan att känna att jag behöver eller måste göra något annat. Vi ska på utflykt, vi kanske grillar en korv, kanske vi hoppar i en vattenpöl… men det viktigaste är att vi kommer att vara tillsammans! Och imorgon ska jag få vara med mitt barn hela dagen. Inga planer, men han ska få dinosauriestyltor och vattenfärg. Ska försöka fota dessa om de blir godkända av min största kritiker.

I detta nu sitter jag på tåget och har passerat Sundsvall och bara känner en enorm lycka över den framtid som ligger framför mig och oss! Nu är våren här och sommaren närmar sig med all vandring och alla äventyr.

Nu tänkte jag skriva lite om min egen självbild och hur den kan påverka mig.
Jag vill gärna dela med mig av mig men och ibland vill jag hålla en fasad, som jag skrev om mitt förra inlägg om att inte göra. Fast att bli sann för sig själv så måste jag erkänna att det gör jag ibland. 

Jag har efter en tid låtit latmasken krypa på mig och har väl satt sina kilon runt min kropp. Inget jag är stolt över men innerst inne älskar min kropp då den är stark och tar mig fram varje dag. Den tar mig genom äventyr och den gör sällan ont. Dock så skäms jag, för att den är knubbig. Dumt va? 

Helst av allt vill jag uppfostra mitt barn till positivt till alla kroppstyper, håriga, smala, runda, gropiga, sneda eller hur de än må se ut. Så står jag ändå där och tänker om jag kanske går ner i vikt eller så… Men det är bara en jakt av något som inte gör mig lycklig eller något som gör världen bättre. Att acceptera sig själv och det som en själv ser som brister är svårt. Jag har svårt för jag lägger mina tankar på andra, även fast jag inte har någon aning om vad de tänker. Och spelar det verkligen roll?

Mina tigermärken efter jag födde Ruben – de är beviset på min kropps styrka och helt magiska kraft att bära ett barn. Ändå så vill samhället påkalla att smörj din mage med detta ”medel” så får du inga bristningar så om jag får bristningar har jag misslyckats med att ta hand om min kropp? När bristningar är inget du kan göra något nåt. För att ta ett exempel på hur samhället och dess norm lägger skuld på individer. 

Så mycket skäll av samhället vi får av hur vi ska vara som kvinna som man som hen som vem du än är ska du ändå vara på ett visst sätt för att passa in. Men jag vill bara vara jag.

Jag fick en bloggutmaning ifrån Linnea som driver bloggen Lanclin. Hon har skrivit om kvinnliga friluftsbloggar som är inspirerande att läsa! Nu ska jag försöka besvara dessa frågor på mitt sätt och ge mina ärligaste svar till er.

– Tre bra saker med mina dagar –

• Mina dagar ser aldrig likadana ut vare sig det är på jobbet eller hemma. På jobbet vet jag aldrig vad som händer, det kan vara lugnt eller så är det fullt ös med patienter. Det passar min personlighet då det ger mig omväxling. Hemma har vi en lust att upptäcka saker så även om de är små äventyr så ger vi oss ut fort vi är lediga.
• Rutiner är bra men det får inte begränsa en så vi lever livet både med rutiner som får oss att må bra. Så dagarna tar vi som de kommer än om de ibland ser rätt lika ut…
• Jag vaknar upp tryggt i min säng och ser ut över hustaken i Örnsköldsvik och vet om att min dröm om att återvända till hemstaden har blivit verklighet.

– Tre bra saker med mig –

• Jag försöker alltid jobba med mina fördomar än om jag vet att ingen är fri dem. Vill inte döma innan jag vet eller förstår den andra.
• Att vara den jag är och bara jag än vart jag är. Att vara sann mot sig själv och mot andra. Inte försöka hålla fasader.
• Vill alltid lära mig nya saker och vågar prova nya saker än om jag blivit mycket räddare med tiden… Glad att jag hoppade fallskärm när jag var yngre för jag vet inte om jag skulle våga idag.

– Tre bra saker i mitt liv –

• Eric & Ruben de är mina klippor och kärleken till er är obeskrivlig. Ni kan driva mig till vansinne men ni gör det värt att kliva upp ur sängen även fast jag helst skulle sova längre. Min kärlek till er är det bästa i mitt liv.
• Jag har chansen att bara ta på mig skorna och gå ut i naturen. Vi bor där jag vill att vi ska bo. Här är det rogivande samtidigt som allt en behöver finns här.
• Mina vänner, jag har några vänner för livet. Även om vi inte ses eller träffas varje vecka, månad och ibland år så är ni där. Vi kan bara ringa och så är allt som det va sist. Ni är mina trygga hamnar i den här världen. 

– Tre bra saker det här året –

• Vår flytt till Örnsköldsvik
• Mina drömmar kommer att bli verklighet. Jag vågar äntligen börja tro på mina egna idéer.
• Alla nya saker jag kommer att lära mig.

– Tre bra saker med bloggande –

• Det ger mig en chans att inspirera andra till saker som jag tycker är roliga.
• Tipsa om saker om utflykter som saknas på andra sidor. 
• Förhoppningsvis lära känna fler med samma intressen.

Jag hoppas att ni tycker det va intressant att läsa lite om mig. Är det något jag har glömt att ta upp eller något mer ni skulle vilja veta om mig?  I min tur utmanar jag Anna Grundberg (annagrundberg.se) , Josefine Germundson (Äventyrsmorsan.com) , Malin Johansson (Trail and Inspiration)