I 7år har vi levt tillsammans. I 7 år har jag fått äran att vara din människa.
Du min älskade pälskling, jag hoppas att du har det bra nu min vackra katt. Jag hoppas att du har kommit till ro. Nu behöver du inte ha ont, du behöver inte slåss med oss om mediciner. Men varför känns det ändå så jobbigt att förlora sin katt. Vi hade inget val längre du behövde få slippa att lida mer. Hasse har haft stressblåsa (cystit) stora delar av sitt liv och blev så lätt stressad. Han hade svårt att knyta an till människor. Han accepterade mig och Eric. Om vi hade kattvakt blev han alltid och sur och nästintill vild. När jag blev gravid satt han och stirrade han på mig vart jag än va.
Vi ses Hasse! Älskar dig!