Välj en sida

I fredags åkte vi till Stockholm för att titta till vår lägenhet. Vår lägenhet vi nu ska lägga ut för att sälja. Det känns sorgligt då den har varit hem för oss så länge. Det var där vi bodde när vi gifte oss. Rubens första hem. Eftersom det är en bostadsrätt har vi gjort en hel del. Den var i stort sett orörd. När vi köpte lägenheten hade den endast bott två andra där och det hade varit en prästbostad. Därför är det den enda lägenheten som öppenspis i detta lägenhetshus. Huset är byggt på 40-talet och har stått där genom tidernas förändringar. Nu vill jag lämna över vår fina lägenhet till någon annan som kommer att älska den som vi har gjort. 

Bästa kompisar

Efter att övervägt hur vi skulle lägga upp den lilla tid vi hade i Stockholm. Beslutade vi att det var bäst att Eric gjorde lite små fix i lägenheten. Jag och Ruben fick turen att träffa våra bästa kompisar Johanna & Rafael och älskade Julian. Vi promenerade genom Hägersten och jag hittade sticklingar på  Västertorpsloppis och Ruben fick sig en bilmatta. Åt räksmörgås på fik och barnen åt pannkaka. Lekte i lekpark. Promenerade mera och barnen sov. Vi vuxna fick prata om svårigheter, framtiden, systerskap, sjukvård, val och våra barn och så mycket mer.

9 September

Nu i helgen är det val och det känns viktigt. Eller det är viktigt. För mig är det en självklarhet att stå för jämlikhet, jämställdhet och för allas lika värde. Det är inget som går att diskutera det är min värdegrund och det är en del av mig. Som sjuksköterska så arbetar vi utifrån etiska koder och är skolade i hur vi ska se individen och allt det där med fördomar ska vi lämna hemma, bakom oss. Livet ger oss erfarenheter och ju mer vi lär känna andra och ju mer vi lär känna oss själva utvecklas vi genom att se att vi är olika, vi har olika tankar och syn på saker. Genom diskussion som är konstruktiv kan vi komma framtill gemensamma beslut och på så sätt förbättra vårt samhälle. Fast som sagt vi får aldrig tappa människosynen. Vi får aldrig sluta vara mänskliga. Vi får aldrig se på oss själva och anse att vi är mer värda. Att leva i ett samhälle som haft fred i över 200 år och inte inse vilket himla trygghet det är. Välfärden i vårt samhälle har funktioner som ser till alla och trots de törnar det fått genom utförsäljningar och vinster i välfärden har vi något att vara stolta över. Men med det sagt menar jag inte att vi ska vara stolta och inte göra mer. Såklart ska vi alltid sträva efter att bli bättre. 

Stockholm alltid en del av mitt hjärta

Vi åkte hem på söndag för att jag började mitt nya jobb som vårdutvecklare på måndagen. Än om jag gärna stannat några fler dagar. Några fler dagar för att hinna träffa några fler av de människor som jag saknar så innerligt. Det är svårt att flytta, det är en omställning som för mig blev kulturkrock på små många sätt. Vi flyttade upp mitt i vargavintern. 30 grader minus och massa massa massa snö. Flytta från en stor IVA enhet med väldigt högt tryck där en ledig plats varade i ca 20 sekunder. Börja jobba på det lilla sjukhuset igen och lära sig att varva ner. Lära sig att det inte fungerar lika. Det är inte lika.  Stockholm har lärt mig så mycket om mig själv och jag har fått så många erfarenheter jag inte fått på annat sätt. Stockholm har gett mig människor jag älskar. Stockholm har gett mig självständighet och öppenhet. Stockholm har lärt mig att ensam är inte stark och vi står tillsammans när det gäller. Stockholm kommer för alltid ha en del av mitt hjärta.