Vanans makt
Finns så många skillnader med att bo på en plats med mindre människor. Det blir mindre av allt men det betyder inte att det inte finns. Eller inte allt. Vissa saker känns väldigt orättvisa. Men det är nog olikheterna att inte så samma service. Tog mig att bra tag innan vanan att inte allt finns runt mig, när jag vill ha det. Ironiskt va, det va ju det jag ville. Skala ner.. men vanans makt är stark.
Utanför tullarna
Såna enkla saker som mobiltäckning är inte en självklarhet. Att ha fiber och snabbt internet är inte en självklarhet. Att ha en matbutik på gångavstånd, kanske inte närmsta by eller att de har öppet mer än ett par timmar. Helt ärligt är infrastruktur, planering och sammanhållning så otroligt viktigt när en kommer utanför tullarna. Kanske är hård i min ton men svårt att förstå glesbygden om en inte upplever den och jag bor inte ens i glesbygd. Nä, jag har nära till service och välfärd. Men min mamma har inte det. Jag upplever orättvisorna ur hennes perspektiv och hon vet inte något annat.
Så ska vi gnälla över de saker som gör det svårt att bo här. Nä, såna är vi inte. Vi är förberedda på saker som händer, vi vet att naturen kan ställa till det på flera sätt där vi står utan ström eller bli insnöade. Då har vi mat i frysen, vi har kamin att elda i. Så blir det ganska mysigt. Men vi behöver ändå infrastrukturen 🙂