Jag tänkte dela med mig lite av mina rädslor. Sen jag blev förälder har jag oroar min i stort sett hela tiden. Allt från att jag mitt barn inte ska älska mig till att han ska bli mobbad eller mobbas i framtiden. Jag tänker ständigt att jag kan bli en bättre människa. Mitt jobb har nog format mig en del där mina patienter svävar mellan liv och dö och utan intensivvård har de inte en chans.
Så jag är tacksam för livet. Dock så hände två saker i sommar som skakade mig. Två saker som hände på samma dag.
Första var att jag spillde t-sprit när jag skulle laga frukost och det tog eld. Som tur är hade jag ställt köket på berg och det var lite torra barr som började brinna. Fast en vindpust och så hade det kunde slutat mycket värre. Jag hade vatten bredvid mig så det jag släkte snabbt. Bara en sån sak får en att tänka till.
Senare under dagen lekte jag och Ruben i vattnet och han ramlar med huvudet neråt. Han reser sig inte upp utan bara ligger där. Det kändes som en evighet men handlade säkert om någon sekund. Där förstår jag när samhällsvarningar om att barn drunkna tyst för inte ett ljud. Otrolig läskigt. Ruben får aldrig bada utan en vuxen men vilket jag tror de flesta är med sina barn. Dock behövs inte mycket vatten för ett barn ska drunkna så ta vara på er!